ινδοκάλαμος

Origem: Wikcionário, o dicionário livre.

Grego[editar]

Substantivo[editar]

ινδοκάλαμος, -ου masculino

  1. bambu
  2. cana-da-índia


Declinação[editar]

" Demótico - Subst. Masc. -ος, -ου"
Singular Plural
Casos Nominativo ινδοκάλαμος ινδοκάλαμοι
Genitivo ινδοκάλαμου ινδοκάλαμων
Acusativo ινδοκάλαμο ινδοκάλαμους
Vocativo ινδοκάλαμε ινδοκάλαμοι

Ver também[editar]