feiticeiro
Origem: Wikcionário, o dicionário livre.
Substantivo [editar]
fei.ti.cei.ro masculino
- aquele que faz feitiços; bruxo
Traduções
- Africâner : towenaar (af)
- Albanês : magjistar (sq)
- Alemão : Zauberer (de)
- Árabe : ساحر (ar)
- Araucano : kalku
- Bósnio : vrac (bs)
- Bretão : sorser (br), strobinellour (br), hudour (br), achantour (br), boemer (br)
- Catalão : mag (ca)
- Checo : čaroděj (cs)
- Chinês : 男巫 (zh)
- Espanhol : mago (es), brujo (es), hechicero (es)
- Esperanto : magiisto (eo), sorĉisto (eo)
- Estoniano : võlur (et), maag (et), nõid (et)
- Finlandês : velho (fi)
- Flamengo : tovenaar (vls)
- Francês : sorcier (fr), magicien (fr), mage (fr)
- Galego : mago (gl)
- Galês : dewin (cy), swynwr (cy), hudol (cy)
- Guarani : ipajéva (gn), ikurundúva (gn)
- Guzerate : જાદુગર (gu)
- Hebraico : מכשף (he)
- Hindi : जादूगर (hi)
- Holandês : tovenaar (nl)
- Húngaro : varázsló (hu)
- Inglês : wizard (en), magician (en), sorcerer (en)
- Irlandês : draíodóir (ga)
|
|
|
Etimologia [editar]
- De feitiço + -eiro.